Gone with the Wind / Borta med vinden (1939)

Som det beskrevs i vårt första inlägg så var den här filmen den första som vi såg i det här projektet och får ses som dess grundsten. Vi har nu fått se den återigen, och den här gången på en riktig bioduk. På lite liknande sätt som man kan få en nostalgikick av att se om din barndoms favorit-Disney återuppväcktes känslor hos oss när vi då såg den här på Bio Capitol ett och ett halvt år efter starten.

Gone With the Wind är möjligtvis tidernas absolut största "storfilm". När den gick på bio på sin tid såldes enbart i USA 283 miljoner biljetter till filmen (jämförbart med de 130 miljoner biljetter som såldes till Titanic när den gick). Filmen inbringade, översatt till dagens penningvärde, runt 3,8 miljarder dollar, mest genom tiderna.

Filmen utspelar sig under det Amerikanska inbördeskriget. Sydstatarna håller storartade tillställningar omgärdade av svarta slavar och tycker att det ska bli väldigt festligt med ett litet krig som krydda i vardagen. Filmen är dock mest inriktad på den unga, vackra, självständiga, rika, populära Scarlett O'Hara och hennes relation till mannen hon olyckligt älskar, Ashley Wilkes, och mannen som bestämt sig för att Scarlett ska älska honom, Rhett Butler. Scarlett är helt ointresserad av kriget, hon har ju så mycket större personliga problem själv att tänka på. Hon flyger runt i sin egen lilla bubbla som undermineras av kriget ju längre det går. Oundvikligt bryts hon samman och kriget blir till verklighet för henne, men hon svär att hon återigen ska nå tillbaka till sin tidigare livsstandard oavsett vad som krävs.

Historien i filmen följer enkla mönster utan några krusiduller över huvud taget, i grund och botten en klassisk kärlekshistoria. Men Gone With the Wind är fantastiskt välgjord in i minsta detalj och allt vad gäller skådespelare, manus, regi, intriger, kostym, bilder, ljud och så vidare håller absoluta toppklass. 

Clark Gable gestaltar den underbara, mustaschprydda karlakarlen Rhett Butler så bra det bara går. Kombinationen här mellan en briljant karaktär och rollprestation gör en varm i hela kroppen av lycka. Ta en titt på hans självgoda leende och ni förstår nog.

Karaktären Rhett Butler är originalet bakom samtliga självsäkra gentlemän vars charm får oss...öh, eller nej vi menar alla kvinnor att smälta (tänk James Bond). Kläderna den här karlen bär lyfter karaktären ytterligare några snäpp, verkligen en garderob att dregla över.

Det här är en film som är en helt extremt bra film, men frågan är om den är så mycket mer. Är det en film som berikar ens liv mycket längre än under själva visningen? Är det en film som innehåller delar som man tar med sig längre ut i livet? 

Den må ha varit nyskapande på sin tid i sin framställning av den så otroligt drivna och självständiga kvinnan Scarlett O'Hara som kan ha låtit kvinnor drömma om ett friare liv. Men det går också att vrida på det och se det som en svartmålning av kvinnors illslughet, deras egoistiska ointresse i det som inte direkt påverkar deras privatliv och liknande. Oavsett hur den skapade intryck på sin tid, kan inte vi i vår bedömning ta större ställning till något annat än hur den skapar intryck hos oss. Det är ovärdigt samtliga filmer att bedöma dem efter spekulationer som vi drar nu många långa år senare.

När vi ser den, berör den i alla fall oss på många olika plan och ger oss en filmupplevelse med endast ett fåtal jämförbara. Därför anser vi det vara, trots tidigare diskussion, motiverat med högsta möjliga betyg på filmen. Något imponerande är hur den kunde ge oss lika starka intryck båda gångerna vi har sett den. Första gången som nybörjare inom filmtittarkonsten och andra gången som rutinerade filmklassiker-nördar.

Regissör: Victor Flemming

Baserad på manus av: Margaret Mitchell

    Betyg: