Tysk stumfilm från 20-talet, kanske den mest ansedda film från denna tid. Tyvärr har delar av filmen försvunnit på vägen och därför går det bara att se en senare restaurerad version, som tyvärr ej är komplett. 2008 hittades det nyfunna originaldelar från filmen men dessa verkar dessvärre inte gå att få tag på än.
I framtidsstaden Metropolis lever alla rika människor i överflödig lyx ovanför marken, allt där är vackert och folket vandrar mest runt på rosa moln. Under marken ser det helt annorlunda ut. Här finns stadens fabriker där de inte fullt lika lyckligt lottade medborgarna arbetar under mycket hårda förhållanden. Förhållande som de flesta ovanför marken är lyckligt ovetande om.
Joh Fredersen heter mannen som kontrollerar det mesta i staden, hans son Freder Fredersen får via sin nyförälskelse Maria upp ögonen för arbetarnas förhållanden. För första gången får han perspektiv på sitt eget liv vilket fadern inte är vidare nöjd med. För att vända tillbaka sin son anlitar Joh Fredersen en uppfinnare för att bygga en robot-kopia av Maria som han själv ska kunna styra till att göra vad han vill.
Gustav Frölisch i rollen som Metropolis prins Freder Fredersen gör en mycket dramatisk och teatralisk gestaltning. Detta fångar ögat men ger ibland en överdriven känsla, som ibland leder till att man mer skrattar åt den än fokuserar på filmen. Birgitte Helm gör en odödlig insats som snälla Maria, och Robot-Maria. Två vilt skilda karaktärer som ändå båda känns klockrena på samma gång. Skådespeleriet är mycket karaktäristiskt överlag.
Sceneriet är i filmen mycket pampigt uppbyggd, otroligt hur de kunnat bygga upp allt scenmaterial och få det att se så bra ut trots att det var saker som var stört omöjliga att bygga på riktigt på den tiden. Anmärkningsvärt hur hög precision de har med sina framtidsförutsägelser, t.ex. de hårt trafikerade vägarna, skyskraporna och bildtelefonen.
Ett skönt favoritcitat från filmen är "de jagade henne och kastade släggor" (någon felmarginal på citering). Favoritscenen är strippscenen där man får se stripporna varannan sekund för att varvas med bilder av de åskådande, rika kåtbockarnas vilda glädje.
Sammanfattningsvis är det, trots att är en riktigt "storfilm", dess enkelhet som gör den briljant. Hur den vågar ta ut svängarna och visa upp kategoriseringen av människorna i staden.
Något som är väldigt intressant är att Metropolis är extremt kritisk mot allt vad diktatur innebär, den blev en megasuccé när den kom ut i Tyskland men 6 år senare tog Hitler makten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar