Det är filmfestival.
Jens slår sig en sen fredagkväll ner på en av de 3-4 bästa platserna som finns på Draken.
Paul åker spårvagn.
Jens taggar till när huvudrollen stiger upp på scenen och eldar upp den skönt salongsberusade publiken.
Paul åker spårvagn.
Jens och den övriga publiken vill ha troll.
Paul åker spårvagn, fast vill också ha troll.
Jens sjunker ner gött till inledningen av filmen där det förklaras att det som ska visas är 283 minuter filmat material som anonymt lämnats till ett filmbolag som klippt ihop detta till en film.
Paul går äntligen av spårvagn och springer fort som fan.
Jens ser hur filmen fortsätter med att vi, från en handkamera, får se hur tre stundenter är ute på skoluppdrag för att kartlägga en misstänkt björntjuvjägare..
Paul flyger in på Draken, tjafsar med dörrvakten och flåsar denne i örat tills hon släpper in Paul och trycker ned honom längst ut på rad två. Paul är med i spelet, men får inte se några troll... än.
Efter några minuter av filmen har ungdomarna äntligen lyckats finna honom ute i vegetationen, nattetid. De följer efter hans spår in i skogen och stannar upp och lyssnar vid en glänta. De ser märkliga ljussken, hör märkliga ljud och känner märkliga vibrationer i marken. Plötsligt kommer kommer den mycket skäggiga och lagom kamouflerade tjuvjägaren desperat utspringande från ett buskage och skriker "TROOLL!!!!" och ett vrål hörs från skogen. Drakens fullsatta publiken jublar i extas - den har fått vittring på troll. Jens jublar. Paul dreglar. Allt är mumma!
En enormt underhållande film. Med eftertanke kan det här vara den bästa "monsterfilm" som vi båda sett. Den har en fantastisk nördighet och trollens framställs så självklara, naturliga. Man sitter bara och gottar sig när trolljägaren redogör för vilka typer av troll det finns för de stackars reportrarna som tydligen, tillsammans med resten av världen, har manipulerats av regeringen till att tro att troll ej existerar utanför sagorna. Den här självklarheten till trolls existens gör att det blir en härlig närhet och det hela får ett mycket stort komiskt värde rakt igenom.
Hela idén är briljant och underbart genomförd med finess i varje moment. Mycket bygger på gamla klassiska nordiska sagorna med referenser så som De Tre Bockarna Bruse och myten om att troll inte tål solljus uppdagas. Möjligt att filmen har svårare att få genomslagskraft utanför Norden? Vi hoppas inte på det då vi tror att den kan hålla ändå.
Framställningen av trollen är mycket absurd. De äter sten, känner lukten av kristnas blod och är helt ofantligt korkade trots att de kan uppnå en livslångt på runt 1300 år.
Otto Jespersen, som för övrigt är en norsk komiker, är helt briljant i rollen som stenseriös trolljägare!
Filmen kan tolkas som någon typ av kritik mot framförallt kristendomen. När här bevisen för delar av den gamla asatron visas upp i en riktig dokumentär på ett seriöst sätt framstår det som så absurt. Varför skulle det vara annorlunda med det folk tror på idag?
En annan sak som gör denna film till fantastiskt härlig är hur fint den visar upp den norska naturen och ger vissa naturfenomen en mer trolliskt (riktigt ord?) passande förklaring. Genom filmen sveper kameran genom djupa fjordar och höga fjäll. Efter filmen beslöt Paul sig för att åka upp till Jotunheimen på cykelsemester och leta troll en vacker dag i sitt liv. Snacka om inverkan! Filmen satte sig verkligen. Och när allt väl kommer till kritan, är inte det allt man begär av en film, att den ska sätta ett spår hos en?
Regi: André Øvredal
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar