En film om åldrande och till synes insnöade gubbar. Om kärlek i olika tider, om döden och om barndomen som man alltid bär med sig. Den 24:e filmen i raden där Bergman haft en betydande roll i produktionen och han gjorde den vid ålder av 39, han håller ganska bra tempo den här killen!
Isak Borg (Victor Sjöström) är en gammal envis gubbe som av sin omgivning uppfattas som egoistisk och kallsinnig, ofta med goda skäl då han inte sänder vidare sympatiska signaler mot sina medmänniskor. Han är en yrkesmässigt framgångsrik doktor som precis ska till att få sin hedervärda doktorspromotion vid Lunds universitet. För att ta emot promotionen reser han från Stockholm neråt i landet tillsammans med sin svärdotter Marianne (Ingrid Thulin) som har bott hos Isak under en tid, de två har till en början dock starka negativa åsikter om varandra när de sätter sig tillsammans i bilen. Under resan träffar de Sara som påminner Isak om sin ungdomskärlek Sara (Bibi Andersson) och de låter henne tillsammans med sina två vänner Anders (Folke Sundquist) och Viktor (Björn Bjelfvenstam) få lift med dem.
Bergman verkar ha en förkärlek för vad man idag ofta kallar "road movies", både den här filmen och "Det sjunde inseglet" är exempel på när Bergman framgångsrikt använder sig av en yttre konkret resa för att låta det vara en symbol för en mer abstrakt resa inom huvudrollskaraktären psyke. Frågan man nu ställer sig är var den här resan tar vägen. Huvudkaraktären Isak hemsöks i sin sömn av obehagliga drömmar som handlar om hans egen ensamhet, död och bakgrund. Är vissa av drömmarna bilder av hur hans liv passerar revy inför döden? Eller är det bara väckarklockor som ska ge honom insikt om hur han själv är som människa för att han ska hinna förbättras sig innan hans sista stund är kommen?
Ett annat typiskt stilistiskt begrepp vi sett Bergman använda sig av är att låta dialoger bli till politiska debatter. I "Hets" var det väldigt tydligt i en diskussion om utbildning, här ser det ut på ett lite liknande sätt i en diskussion mellan Anders (som ska bli präst) och Viktor (som är väldigt naturvetenskapligt orienterad) om religionens vettighet där dialogen blir mycket argumentativ utifrån två olika synsätt där de båda får presentera sina argument för sin sak och svara på den andres. En argumentation som får en lite ny dimension när Isak vägrar ta ställning i frågan utan intar en neutral ställning. Tvärtemot de båda unga visar han möjligtvis upp möjligheten till att förena naturvetenskap och religion. Ett tecken är när han läser upp psalmen "Var är den vän, som jag överallt söker" i en vacker scen. Samtidigt verkar han i sina drömmar vilja ta avstånd från det strikta vetenskapliga, i en dröm ställs han inför en tentamen med svåra prov och latinska termer som ska översättas ordagrant, han lämnar denna tentamen med omdömet inkompetent av sin lärare.
I övrigt var filmen väl filmad med snygga detaljer och utföranden som gjorde scenövergångarna lena. Ett exempel är när en dörr öppnas och skuggor av träd lyser in på dörren och i nästa scen vandrar samma personer genom träden i skogen.
En annan höjdpunkt var när Isak i en dröm ställs öga mot öga med sin gamla ungdomskärlek Sara som håller upp en spegel åt Isak att se i och uppmanade honom att ta en titt på sig själv i nuet - En gammal skröplig gubbe. Han förstår att en gubbe inte ens i drömmarna passar ihop med en ung mö. Kanske ett skrik från sitt inre på att sluta drömma och ta tag i verkligheten?
Att Bergman vid 39 års ålder gör en film om hur det är att vara gammal och möta döden är ju också rätt fräckt. Snacka om 40-årskris.
Regi: Ingmar Bergman
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar