Två män (spelade av Farley Granger och Robert Walker) möts på ett tåg. Båda har en person i sin närhet de tycker lite mindre om. Den ena föreslår att de ska byta mord med varandra och mörda den andres närstående för att minimera risken att åka dit. Den andra accepterar på skämt innan de skiljs åt. Senare ska det visa sig att den första har lite problem med det där som kallas sinne för humor.
Det här är en film där filmens spänningsmoment kommer i vågor genom hela filmen, därför är det ganska svårt att utlämna så mycket mer av storyn utan att förringa spänningen i vissa delar. Istället för en rak uppåt- och nedåtgående berättarkurva går det mycket upp och ner flera gånger om.
Fotot i filmen är riktigt snyggt. Den här filmen är ett tydligt exempel på hur fotot verkligen kan förgylla en film: Ett exempel är när man ser en viss scen helt genom reflektionen från ett par glasögon. Ett annat exempel är inledningsscen, där man ser två par skor som vandrar var för sig för att till sist mötas.
Hitchcock är en mästare på att skapa olidlig spänning och framförallt bibehålla den under lång tid. Han lyckas bland annat göra en lång sekvens med en till ytan vanlig tennismatch mycket spänningsladdad. De i den egentliga situationen oinsatta sportkommentatorerna ger skön känsla och experimenterar med hur man lätt kan spekulera utan tillräcklig information/kunskap. Denna fingertoppskänsla för bibehållen spänning är absolut nödvändig i en sådan här film som, som vi var inne på tidigare, går mycket upp och ner i tempot. Varje gång det är en liten nedgång gäller det som regissör att lyckas behålla tittarnas intresse och förberedda dem för att vara med nästa gång tempot ökar igen. Hitchcock klarar trots att handlingen till synes står stilla under vissa scener ändå få fram en inneboende nerv i dem med känsligt detaljarbete.
Regi: Alfred Hitchcock
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar