Filmfestivalvisning på Pustervik. Uruguayansk film om en äldre herre som skött om och jobbat 30 på samma cinematek. Detta cinematek hotas nu av nedläggning då det ej är vinstdrivande och sponsorerna därför drar tillbaka alla sina pengar. Den äldre herren, som är av det stelare slaget, bryter sig loss från sin gamla verklighet och upptäcker nya delar av världen under en dag. En typ av återfödelse.
Filmen innehåller egentligen nada när det kommer till spänningsmoment, vilket den å andra sidan inte eftersträvar. Det går dock väldigt segt första delen av filmen som mest står stilla. T.o.m. så långsamt att Paul då och då fick nicka till för att hålla sig kvar i matchen. Visserligen hade säkert segheten en stilistisk mening för att visa hur hans liv var.
Regissören Federico Veiroj, på plats på Pustervik, introducerade filmen som "en film om tid". Vad han syftade på då tolkar vi i denna filmen framför som ett budskap om att man på mindre än en dag, utan alltför stor ansträngning, kan hinna med mer levande än man gjort på 30 år.
Filmen är till stor del också en hyllning till filmkonsten. Hela tiden omnämns det titlar, regissörer m.m. Man ser även affischer i bakgrunden (av bl.a. Kurosawas "Ran" som vi ska se så småningom).
Filmen har tyvärr inget större underhållningsvärde men fyra scener är riktigt bra:
Först lärarscenen, där han falskt utger sig för att vara lärarvikarie för att sedan hålla en föreläsning om lögner i väntan på den riktiga lärare. Vid dennes ankomst lämnar han elegant salen.
Sedan en mycket simpel scen där han står och matar fiskar i en damm och en man argt ropar efter honom att det är förbjudet att göra så. Vår man ler väldigt lyckligt tillbaka och går artigt iväg därifrån oberörd.
Ytterligare en fin scen är när han går till frisören och blir klippt. Fotot uppifrån när han ligger ner och först får håret schamponerat och hans hängande kinder och hals flyter ut och fyller ut hela bioduken, ackompanjerat av ett riktigt gött hårkrafsande, skapade välbehag hos varje tittare.
Slutligen är en tidig scen riktigt rolig när vår man testar fåtöljerna i hans biosalong genom att hoppa från stol till stol, provsitta den för att sedan vid behov skruva lite på några skruvar.
Filmupplevelsen nådde dock sitt absoluta klimax när filmen var över och regissören lyckligt fick svara på publikens frågor. Redan innan filmen var han i extas för att så många hade kommit för att se hans lilla film, efter filmen var han i himlen när han kunde konstatera att del av hans publik även hade valt att stanna kvar hela föreställningen. En mycket söt man med härligt krulligt hårsvall. Viva la vida!
Regissör: Federico Veiroj
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar