"Jag ska aldrig skaffa en tjej som inte ser ut som Marilyn Monroe" - Paul.
En klassisk komedi med knasiga jakter och vassa skämt. Ungefär i samma stil som många komedier gjorda idag, fast här innehållande originalitet som stora skillnaden. Bara manuset till exempel. Skön uppbyggnad genom hela filmen och inte alltför förutsägbar.
Det hela handlar i alla fall om två vanliga musikantmän (Tony Curtis, Jack Lemmon) från Detroit som vill fixa brödfödan. Det hela blir svårt när svartklubben (utspelar sig under alkoholförbudet) där de jobbar sprängs av polisen. De råkar göra en ond man i fina damasker arg. Det som är riktigt segt för våra kära musikanter är att damasksnubben är maffialedare. Med den här historien tvingas de så klart att klä ut sig till fruntimmer för det är, så klart, enda möjligheten att båda få ett nytt jobb och gömma sig från de elaka karlarna. De råkar hamna i samma orkester som "Sugar" (Marilyn Monroe) och de två låtsasdamerna blir konkurrerande. Tur i alla fall att de är damer så att de kan närma sig henne utan att verka suspekta.
Precis efter att ha sett "Gudfadern" och "Once Upon a Time in America" tyddes gangstrarna minst sagt töntiga. Här är det inte riktigt de helt totalt psykopatiska, totalt galna och nattsvarta mördarmaskinerna. Snarare ett gäng grabbar utrustade med humörssvängningar och pickadoller. Funkar dock fint det med för ändamålet och genren.
Det är kul att i filmen se förändringen från män till utklädda kvinnor där de får ett nytt perspektiv. Från en viss typ av män med synen att kvinnor är objekt, till kvinnor med synen att män bara vill ha en sak av kvinnor - deras blommor. Sicka svin män är egentligen.
Schyst underhållning, läcker brud men på det stora hela var filmen inte mer än den komedi den är. Inget övertygande skådespel, inte ens från Marilyn Monroe som egentligen gled på sitt snygga yttre nästan hela filmen igenom. I övrigt är det mest, fördomsfullt från vår sida, typiskt "komediskådespel" där eftersträvan efter att ständigt vara rolig ofta tar bort trovärdigheten och känslan i vissa andra delar av skådespeleriet.
Filmen tar rätt väntat inte hem vidare många poäng när det kommer till politisk korrekthet med dagens ögon, kvinnorna får mest vara lite dummare blondiner som mest av allt vill hitta en förmögen make medan gubbarna mest vill hitta en ung och snygg maka. Må vara att filmen gör mycket narr av det hela men tveklöst fortfarande starka könsroller som sitter i. Något som var ett stort problem för Monroe genom hela hennes karriär, att hon endast var intressant i rollen som ett dumt, blont, sexigt kvinnoting. Tvärtom var hon en mycket intellektuell och påläst kvinna som skrev en hel del själv. Henne tredje make Arthur Miller sade en gång att Marilyn är en barfotapoet som står i ett gathörn och försöker läsa sina dikter för en hop människor som sliter av henne kläderna.
För övrigt håller Paul på att skriva en hyllningsnovell till Ms Monroe med brinnande intresse. Men så sket det så se di blidde inge. Det går helt enkelt inte att uttrycka hans känslor i ord, rädd Jens.
Regissör: Billy Wilder
Betyg:
Regissör: Billy Wilder
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar