Stanley Kubrick tar med Full Metal Jacket sig an ett populärt filmtema, Vietnamkriget. Det finns i världen mängder med krigsfilmer, flera av dem kan vara underhållande och tittarvänliga, få av dem är riktigt bra. Ingångspunkterna till Vietnamkrigsfilmer är många. Apocalypse Now går in i människan inre och vad den innebär för kriget och tvärtom, Deer Hunter och Taxi Driver behandlar vad kriget kan ha för efterlevande effekter. Full Metal Jacket lägger sin tyngd på vad som händer med soldaterna hela vägen fram till deras första steg i 'nam.
Inledningen till Full Metal Jacket är mycket snygg. Till förtexterna ser vi hur huvud efter huvud blir avrakat för att göras förberett för militären. Det övergår sedan till en lång scen där plutonschefen tar emot de nya grabbarna genom att ställa upp dem på led och skrika åt dem om hur skitiga och värdelösa de är och hur mycket de ska komma att hata honom, men alltid måste respektera honom ändå. Dessa grabbar är blivande marinsoldater och under första halvan av filmen får man följa deras utbildning. De lever ett stenhårt liv där de dygnet runt tränas till att döda. En av de blivande militärerna är "Joker" (Matthew Modine) som alltid har reflekterande tankegångar. Andra halvan av filmen utspelar sig på plats i Vietnam i början av 1968 och man får följa den numera krigsjournalisten och fredsförespråkande "Joker". Hans hår har nu växt ut och hans tillvaro är till ena hälften tristess, andra hälften närgångna och dödsbringande möten med fienden.
Kubrick framställer kontrasten mellan träningen och kriget på ett starkt och tydligt sätt. Hur träningen i filmen får mycket stort utrymme och man kommer in i den världen. Plötsligt är det ett skrivbord framför en och man förstår att man är på en annan plats. En plats där träningen spelar en mindre betydande roll och slutligen på slagfältet kan flera månaders träning försvinna i en sekund, med en kula.
Filmen innehåller en fantastiskt rolig och tänkvärd scen där en överste blir förbannad på "Joker" och undrar varför i helvete han har en peace-symbol på bröstet samtidigt som det står "Born to Kill" på hans hjälm. Först kan "Joker" inte svara men efter hårda påtryckningar från översten får han fram att det kan mycket väl vara Carl Jungs teorier om människans dualism som gör denna motsättning möjlig. Översten blir ytterst tyst och nollställd innan han kommer på att han borde skälla lite igen.
Filmen ställer frågan om krigets mening på sin spets och frågan om hur relationen mellan amerikanerna och infödingarna fungerade. Amerikanerna i filmen är ena sekunden förbannade på varför inte Vietnameserna uppskattar all hjälp de försöker ge dem, nästa sekund skjuter de civila från en helikopter för nöjes skull.
Filmen är tveklöst en stark föregångare till de senaste årens filmatiseringar av Iraq-kriget och jobbar på samma sätt som i många av dem med en vagt dokumentärperspektiv. Påminner även stämnings- och miljömässigt under första delen väldigt mycket av den typiska amerikanska fängelsefilmen som till exempel "The Green Mile" eller "Shawshank Redemption". Man känner även igen det i den hierarkiska ordningen mellan överordnade och rekryterna, där de översta snabbt väljer ut hackkycklingar och ser till att vända resten av gänget mot dem.
Första delen kan ha varit en pionjär för skapandet av just amerikanska fängelsefilmer i samma kyliga stämning. Delen riktar också viktig kritik mot militärens utbildning men den tappar tyvärr på andra områden. Det saknas ofta ett psykologiskt karaktärsdjup och en personlighetsutveckling. För lite av rekryternas utveckling syns i bild och för ofta tvingas den fram med repliker, vilka dock inte känns så trovärdiga när man inte själv kan se det. De olika rollfigurerna är aningen karaktärslösa, det enda sättet att skilja dem åt är genom deras kroppsliga skillnader såsom hudfärg, glasögon eller ej, fethet och så vidare.
Så är det väl då kanske dags att gå tillbaka till vår första fråga om det här är en riktigt bra, eller mest underhållande krigsfilm? Man kan utan tvekan slå fast att filmen är underhållande och innehåller många poänger, men den är fortfarande en typisk "amerikansk fredagskväll 21:00 på TV4-film". Relativt lättuggad sett till genren och mörkheten och svärtan har en komisk underton och inte samma tyngd som till exempel "Apocalypse Now".
Regi: Stanley Kubrick
Betyg:
